Systematiska kunskapsöversikter; 1. Betydelsen av fukt och mögel i inomhusmiljö för astma hos vuxna

Fukt och mögelskador är vanligt förekommande problem. I många av de citerade studierna i denna översikt har 10-40% av de undersökta personerna rapporterat problem med fukt och/eller i inomhusmiljön. Sådana skador finns i varma fuktiga regioner, men också i subarktiskt klimat (Piipari 2005). Framtida klimatföränd-ringar i de nordiska länderna väntas medföra kraftigare regn och ökning av regn-mängderna. Det kan förväntas leda till ökad förekomst av fukt- och mögelskador i byggnader (Cecchi 2010). Målsättningen med den aktuella översikten var att kritiskt och systematiskt granska kunskapsläget avseende sambandet mellan astma hos vuxna och fukt- och mögelskador i inomhusmiljöer . Slutsatsen är att det idag inte finns evidens för att fukt- eller mögelskador i inomhusmiljön (inkl. arbetsplatser) ökar risken för att insjukna i astma som vuxen. Som påpekas i översikten, är avsaknad evi-dens inte detsamma som att ett sådant samband inte finns. Det finns endast ett fåtal studier av god kvalitet och de kommer till motsatta slutsatser. Så fann till exempel en studie (Thorn 2001) en dubblad risk för astma vid synligt mögel, men en annan studie inte fann ingen ökad risk (Jaakola 2002). För barn är kunskaps-läget mer entydigt och visar att det finns en risk för att insjukna i astma. Tidigare översikter har inte tydligt skilt på risken hos barn och vuxna. Översikten finner, liksom tidigare översikter, att bland vuxna är exponering för fukt- och mögelskador i inomhusmiljöer förknippat med en ökad förekomst av astma symptom (Fisk 2007, WHO 2009). Detta är tidigare även visat bland barn. Frågeställningen om astma har samband med mögel- eller fuktskador i inomhus-miljön är inte ovanlig. Från Finland har nyligen publicerats en fallserie av 2 200 patienter som under perioden 1995-2004 undersöktes på grund av symptom från luftvägarna som förknippades med fukt- eller mögelskador på arbetsplatsen. Vid en klinisk utredning bedömdes 156 patienter ha astma som hade samband med denna exponering baserat PEF-mätningar och/eller provokationstest med mögel-extrakt (Karvala 2010). Sambandet mellan exponering för fukt och mögel och en förhöjd förekomst av astmasymptom ger underlag för att på medicinsk grund rekommendera att denna typ av skador åtgärdas. Resultaten ger också stöd för att avråda personer med astma att vistas i dessa miljöer under längre perioder eftersom man avråder perso-ner med astma att vistas i miljöer som förvärrar deras besvär. Översikten visar tydligt att det finns behov av ytterligare forskning avseende sambandet mellan fukt- och mögel och astma hos vuxna. 1) Det finns alltför få studier av risken för vuxna att insjukna i astma i relation till vistelse i fukt- och mögelskadade byggnader. Det behövs ytterligare longitudinella studier av detta. 2) Prognosen för besvär utlösta av vistelse i dessa miljöer är oklar. Kliniskt är erfarenheten att vissa personer blir av med besvären medan andra tycks ha bestående besvär (Kalevala 2010). 3) Det är oklart vad det är i de fuktiga och mögliga miljöerna som utlöser besvär och mekanismerna bakom besvären. Detta begränsar både vår möjlighet till att följa effektiviteten i åtgärderna och att bättre kunna utreda de som drabbas av besvär eller astma. En ökad kunskap är väsentlig för både prioriteringar och praktisk handläggning. De är också väsentliga för den försäkringsmedicinska bedömningen. Kjell Torén Maria Albin Bengt Järvhol

Systematiska kunskapsöversikter; 2. Exponering för helkroppsvibrationer och uppkomst av ländryggssjuklighet

Exponering för helkroppsvibrationer är vanligt i vissa yrkesgrupper, framför allt bland yrkesförare. Kunskapsöversikter från de senaste 10 åren har, emellertid, varit tämligen samstämmiga i det att exponering för helkroppsvibrationer ökar risken för ländryggssmärta (lumbago). Om även risken för ischias (lumbago ischias) ökar har varit mera oklart. Målsättningen med föreliggande kunskapsöversikt har varit att kritiskt och systematiskt granska det aktuella kunskapsläget beträffande sambandet mellan exponering för helkroppsvibrationer och ländryggssmärta och ischias. Slutsatsen är att det finns ett tydligt och konsistent stöd för att exponering för helkroppsvibrationer ökar risken för både ländryggssmärta och ischias. De sammanvägda relativa riskerna ligger ungefär mellan 1,5 och 2,0. Det nya med denna översikt är att den visar att det finns tydligt stöd i litteraturen för att exponering för helkroppsvibrationer även ökar risken för ischias (diskbråck). Personer som är utsatta för helkroppsvibrationer har ofta även en exponering för långvarigt sittande och ogynnsamma arbetsställningar. Båda dessa faktorer kan också ge upphov till ländryggssmärta. Då de har en stark samvariation med exponering för helkroppsvibrationer har det varit svårt att ta hänsyn till dessa faktorer var för sig i analyserna, liksom att bedöma om de förstärker varandras skadliga effekter.. Författarna pekar också på att tidigare publicerade översikter många gånger har inkluderat helt olika artiklar. Detta trots att man har haft liknade inklusionskriterier. Att översikter som inkluderat olika artiklar kommit till liknande slutsatser, d v s att exponering för helkroppsvibrationer ökar risken för ländryggssmärta, tycker vi stärker validiteten i denna slutsats. En styrka med föreliggande översikt är att man för inklusion krävt att det finns mätningar eller skattningar av exponering i kombination med ett definierat hälsoutfall. Resultaten från översikten visar att man ska sträva efter att ha så låg exponering för helkroppsvibrationer som möjligt. Tyvärr finns inte tillräckligt med data för att avgöra om var en ”säker” nivå ligger för helkroppsvibrationer, dvs en nivå som innebär att risken skador inte är ökad. Det finns behov av ytterligare forskning om hur sambandet mellan dos och risk ser ut och eventuell avseende samverkan med andra faktorer som långvarigt sittande och ogynnsamma arbetsställningar

Neuromusculoskeletal disorders in the neck and upper extremities among drivers of all-terrain vehicles – a case series

<p>Abstract</p> <p>Background</p> <p>The purpose of this study was to investigate whether professional drivers of all-terrain vehicles (ATVs) with neck pain have a different array of neuromusculoskeletal disorders in the neck and upper extremities than a referent group with neck pain from the general population. It is hypothesized that exposure to shock-type vibration and unfavorable working postures in ATVs have the capacity to cause peripheral nervous lesions.</p> <p>Methods</p> <p>This study was based on a case series analyzed according to a case-case comparison design. The study population consisted of 60 male subjects, including professional drivers of forest machines (n = 15), snowmobiles (n = 15), snowgroomers (n = 15) and referents from the general population (n = 15) all of whom had reported neck pain in a questionnaire and underwent an extensive physical examination of the neck and upper extremities. Based on symptom history, symptoms and signs, and in some cases chemical, electroneurographical and radiological findings, subjects were classified as having a nociceptive or neuropathic disorder or a mix of these types.</p> <p>Results</p> <p>The occurrence of asymmetrical and focal neuropathies (peripheral nervous lesion), pure or in a mix with a nociceptive disorder was common among cases in the ATV driver groups (47%–79%). This contrasted with the referents that were less often classified as having asymmetrical and focal neuropathy (27%), but instead had more nociceptive disorders. The difference was most pronounced among drivers of snowgroomers, while drivers of forest machines were more frequently classified as having a nociceptive disorder originating in the muscles.</p> <p>Conclusion</p> <p>This study found a high prevalence of assymetrical and focal neuropathies among drivers with pain in the neck, operating various ATVs. It seems as if exposure to shock-type whole-body vibration (WBV) and appurtenant unfavorable postures in ATVs may be associated to peripheral nervous lesions.</p

Arbetsrelaterad hudcancer

Den första yrkesrelaterade cancern som upptäcktes var skivepitelcancer på huden på pungen hos engelska sotare som först beskrevs 1775. Under senare delen av 1800-talet och 1900-talet fann man att också mineraloljor och skifferoljor innebar en ökad risk för sådan hudcancer. Sedan har ytterligare olika kemikalier som använts i arbetslivet visats kunna leda till en ökad risk för skivepitelcancer. Genom att bättre förebyggande åtgärder är kemikalier som orsak till yrkesrelaterad hudcancer idag mycket sällsynt. Däremot innebär UV-strålning i samband med utomhusarbete en ökad risk för skivepitelcancer i huden. Risken för malignt melanom vid utomhusarbete är oklar. Det finns dock goda skäl att undvika långvarig höggradig solstrålning vid utomhusarbete. Det kan man göra genom att skapa skyddande strukturer, till exempel via skärmar och tak och genom att använda kläder och bredbrättade hattar. Kunskapsläget när det gäller om solskyddsmedel ger ett gott skydd bedöms otillräckligt för att rekommendera användning vid utomhusarbete i Sverige.

Импульсное зондирование при исследовании импедансных свойств биосегментов

Тез. докл. Междунар. науч.-техн. конф. (науч. чтения, посвящ. П. О. Сухому), Гомель, 4-6 июля. 2002 г

Height, body mass index and prostate cancer risk and mortality by way of detection and cancer risk category.

Obesity is a risk factor for advanced, but not localised, prostate cancer (PCa), and for poor prognosis. However, the detection of localised PCa through asymptomatic screening might influence these associations. We investigated height and body mass index (BMI) among 431 902 men in five Swedish cohorts in relation to PCa risk, according to cancer risk category and detection mode, and PCa-specific mortality using Cox regression. Statistical tests were two-sided. Height was positively associated with localised intermediate-risk PCa (HR per 5 cm, 1.03, 95% CI 1.01-1.05), while overweight and obesity were negatively associated with localised low- and intermediate-risk PCa (HRs per 5 kg/m2 , 0.86, 95% CI 0.81-0.90, and 0.92, 95% CI 0.88-0.97). However, these associations were partially driven by PCa's detected by asymptomatic screening and, for height, also by symptoms unrelated to PCa. The HR of localised PCa's, per 5 kg/m2 , was 0.88, 95% CI 0.83 to 0.92 for screen-detected PCa's and 0.96, 95% CI 0.90 to 1.01 for PCa's detected through lower urinary tract symptoms. BMI was positively associated with PCa-specific mortality in the full population and in case-only analysis of each PCa risk category (HRs per 5 kg/m2 , 1.11-1.22, P for heterogeneity = .14). More active health-seeking behaviour among tall and normal-weight men may partially explain their higher risk of localised PCa. The higher PCa-specific mortality among obese men across all PCa risk categories in our study suggests obesity as a potential target to improve the prognosis of obese PCa patients

Neuromusculoskeletal disorders in the neck and upper extremities among drivers of all-terrain vehicles – a case series

BACKGROUND: The purpose of this study was to investigate whether professional drivers of all-terrain vehicles (ATVs) with neck pain have a different array of neuromusculoskeletal disorders in the neck and upper extremities than a referent group with neck pain from the general population. It is hypothesized that exposure to shock-type vibration and unfavorable working postures in ATVs have the capacity to cause peripheral nervous lesions. METHODS: This study was based on a case series analyzed according to a case-case comparison design. The study population consisted of 60 male subjects, including professional drivers of forest machines (n = 15), snowmobiles (n = 15), snowgroomers (n = 15) and referents from the general population (n = 15) all of whom had reported neck pain in a questionnaire and underwent an extensive physical examination of the neck and upper extremities. Based on symptom history, symptoms and signs, and in some cases chemical, electroneurographical and radiological findings, subjects were classified as having a nociceptive or neuropathic disorder or a mix of these types. RESULTS: The occurrence of asymmetrical and focal neuropathies (peripheral nervous lesion), pure or in a mix with a nociceptive disorder was common among cases in the ATV driver groups (47%–79%). This contrasted with the referents that were less often classified as having asymmetrical and focal neuropathy (27%), but instead had more nociceptive disorders. The difference was most pronounced among drivers of snowgroomers, while drivers of forest machines were more frequently classified as having a nociceptive disorder originating in the muscles. CONCLUSION: This study found a high prevalence of assymetrical and focal neuropathies among drivers with pain in the neck, operating various ATVs. It seems as if exposure to shock-type whole-body vibration (WBV) and appurtenant unfavorable postures in ATVs may be associated to peripheral nervous lesions