No effect of remdesivir or betamethasone on upper respiratory tract SARS-CoV-2 RNA kinetics in hospitalised COVID-19 patients: a retrospective observational study

Background The viral kinetics of SARS-CoV-2 has been considered clinically important. While remdesivir and corticosteroids are recommended for COVID-19 patients requiring oxygen support, there is a limited number of published reports on viral kinetics in hospitalised patients with COVID-19 treated with remdesivir or corticosteroids. Methods We conducted a retrospective study by collecting longitudinal samples from the nasopharynx/throat of 123 hospitalised patients (median age 55 years, 74% male) with COVID-19, to evaluate the effects of remdesivir and corticosteroid treatment on viral RNA levels. The subjects were divided into four groups: those receiving remdesivir (n = 25), betamethasone (n = 41), both (n = 15), or neither (n = 42). Time to viral RNA clearance was analysed using Kaplan-Meier plots, categorical data were analysed using Fisher\u27s exact test, and Kruskal-Wallis for continuous data. Viral RNA decline rate was analysed using a mixed effect model. Results We found no significant difference in SARS-CoV-2 RNA decline rate or time to SARS-CoV-2 RNA clearance between the groups. Moreover, clinical status at baseline was not correlated with time to viral clearance. Conclusions Since SARS-CoV-2 RNA kinetics was not affected by treatment, repeated sampling from the upper respiratory tract cannot be used to evaluate treatment response

Influence of Tool Geometry on Self-feeding when Sawing Frozen Wood

Sawing during the cold winter period is a problem for sawmills operating in the northern parts of the world and is becoming an increasingly important economic factor. One common effect of processing frozen timber is poor barking leading to increased tool wear and decreased pulp-chip quality, which implies lower chip value. Other common effects in the conversion steps of a sawmill are sawdust attached to the surface of the sawn timber (sawdust gluing), knot rupture, tool breakdown, and self-feeding, i.e. the sawblade feeds the wood to be sawn more or less independent of the feeding equipment. This study deals with the self-feeding phenomenon and how this problem can be reduced by adapting tool parameters to the properties of the frozen wood material. The results show that the amount of sapwood in the sawn timber has a great influence on the amount of self-feeding and that the effect can be reduced by adapting the rake angle of the tool to the conditions of frozen timber. A bevel at the edges of the cutting teeth reduced self-feeding forces, but increased main cutting forces

Wear of teeth of circular saw blades

Measured wear data is presented for three different carbide grades. The data were collected during rip sawing wood with a double arbour saw. The purpose of the test was to determine the suitability of different grades for sawing frozen timber. A set of circular saw blades of diameter 350 mm was equipped with teeth comprised of three different cemented carbide grades, denoted A, B and C. The double arbour saw was equipped with six saw blades for cutting two centre boards and two side boards. The six saw blades with different teeth were mounted in a mixed manner on the arbours, and after sawing a number of logs the wear of teeth was measured. The thickness of boards was also measured and the standard deviation was calculated. The results showed that grade A had the highest wear and grades B and C the lowest wear. There was no significant edge damage during the tests. Grade C did not suffer problems of chipping from cutting edges and was found to be suitable for sawing frozen timber. The thickness standard deviations were constant at about 0.2 mm, and not a function of the number of logs sawn.</p

Wood-chip formation in circular saw blades studied by high-speed photography

Films of wood-chip formation were captured with a high-speed camera during rip sawing of wood with a circular saw blade. The saw blade diameter was 400 mm and the rotational speed was 3250 rpm. The saw blade had four teeth with rake angles of 0°, 10°, 20° and 30° to ascertain the influence of different rake angles. Wooden boards were cut along the side so that the camera could record the cutting sequence without any interference from material between the cutting teeth and the camera. Tests were made for green, dry and frozen green pine boards, for both counter-cutting and climb-cutting cases. In addition, some Mozambican wood species were cut. The films, recorded at 40,000 frames s−1, show the cutting sequence along the trajectory of the tooth in question and the creation of the wood chip. Details such as the compression of the wood chip in the gullet, the movement of the wood chip inwards and outwards in the gullet and finally the exit from the gullet are visible. The chip size and chip movement depend strongly on the rake angle and on whether the wood is green, dry, frozen or unfrozen.</p

Influence of Tool Geometry on Self-feeding when Sawing Frozen Wood

Sawing during the cold winter period is a problem for sawmills operating in the northern parts of the world and is becoming an increasingly important economic factor. One common effect of processing frozen timber is poor barking leading to increased tool wear and decreased pulp-chip quality, which implies lower chip value. Other common effects in the conversion steps of a sawmill are sawdust attached to the surface of the sawn timber (sawdust gluing), knot rupture, tool breakdown, and self-feeding, i.e. the sawblade feeds the wood to be sawn more or less independent of the feeding equipment. This study deals with the self-feeding phenomenon and how this problem can be reduced by adapting tool parameters to the properties of the frozen wood material. The results show that the amount of sapwood in the sawn timber has a great influence on the amount of self-feeding and that the effect can be reduced by adapting the rake angle of the tool to the conditions of frozen timber. A bevel at the edges of the cutting teeth reduced self-feeding forces, but increased main cutting forces

Influence of Tool Geometry on Self-feeding when Sawing Frozen Wood [Elektronisk resurs]

Sawing during the cold winter period is a problem for sawmills operating in the northern parts of the world and is becoming an increasingly important economic factor. One common effect of processing frozen timber is poor barking leading to increased tool wear and decreased pulp-chip quality, which implies lower chip value. Other common effects in the conversion steps of a sawmill are sawdust attached to the surface of the sawn timber (sawdust gluing), knot rupture, tool breakdown, and self-feeding, i.e. the sawblade feeds the wood to be sawn more or less independent of the feeding equipment. This study deals with the self-feeding phenomenon and how this problem can be reduced by adapting tool parameters to the properties of the frozen wood material. The results show that the amount of sapwood in the sawn timber has a great influence on the amount of self-feeding and that the effect can be reduced by adapting the rake angle of the tool to the conditions of frozen timber. A bevel at the edges of the cutting teeth reduced self-feeding forces, but increased main cutting forces.</p

Main and normal cutting forces by machining wood of Pinus Sylvestris

Validerad; 2012; 20111011 (birger

Hyveldjupets inverkan på mögelbenägenhet hos råspont av furu och gran

Råspont av furu och granbrädor hyvlas av splintvedsrika sidbrädor. Råvaran till råspont postad som sidutbyte har ett rikt innehåll av kolhydrater i splintveden, speciellt i vinteravverkat timmer där furusplint normalt har högre näringsinnehåll än gransplint. Risken för mögelangrepp på råspont är stor om det omgivande klimatet är gynnsamt för mögeltillväxt - ett tilltagande problem i och med ett allt fuktigare och varmare klimat. Hög luftfuktighet i kombination med näring som anrikats mot virkesytorna under forcerad virkestorkning kan snabbt leda till missprydande mögelangrepp på råspont som används i t.ex. underspikning av takfot, takluckors insida i ouppvärmda vindar i småhus, väggar i carport mm. Tidigare studier har visat att det är fullt möjligt att styra näringsvandringen i till en utvald sida av brädorna under torkningsprocessen genom dubbelläggning av brädor och att därefter hyvla bort dessa ytor. I praktiken är detta dock svårt att industrialisera då dubbelläggning av brädor vid sågverken är slumpvis vad gäller vilka sidor som läggs ihop i kombination med att brädorna vanligen har olika längder.Numera bearbetas oftast alla ytor av råspont jämfört med tidigare där begreppet ”rå” innebar att en flatsida lämnades obearbetad. Denna flatsida profilhyvlas med ett finprofilerat vågformat rillstål på märgsidan dvs. den brädsida som inte har vankant. Projektets syfte har varit att undersöka ifall det rilldjup som idag används är tillräckligt för att avlägsna den näringsanrikade veden för att undvika mögelpåväxt i långtidsanvändning. I studien har torkade, dubbellagda 22x100 mm furu och gran brädor som hyvlats med ett hyveldjup mellan 0 – 1,9 mm, jämförts i ett forcerat, korttids mögeltest. Resultaten av detta mögeltest med mögelarterna Penicillium sp. Paecilomyces sp. och Rhyzopus sp., som använts vid indirekt kontaminering av försökmaterialet visar följande•En tydlig trend kan ses för furu med avtagande mögelgrad vid ökande hyveldjup. För att ytorna ska klassas som bra-acceptabla i praktiskt bruk bör inte mögelgraden överstiga mögelgrad 2. Enligt resultat i denna studie bör därför hyveldjupet för furu vara minst 1,5 mm. •För gran är resultaten inte lika entydiga men även här verkar ett hyveldjup på minst 1,5 mm vara lämpligt. Träslagens mögelbenägenhet är vid detta hyveldjup ungefär likvärdig. •Om hyveldjupet är mindre än 1,5 mm är furu betydligt mer mögelbenägen än gran och risken stor att splinten angrips av mögel. •Vid rillhyvling bör därför rillans ”toppar” ligga 1,5 mm in i virket.Godkänd; 2016; 20160524 (marseh)</p

Hyveldjupets inverkan på mögelbenägenhet hos råspont av furu och gran

Råspont av furu och granbrädor hyvlas av splintvedsrika sidbrädor. Råvaran till råspont postad som sidutbyte har ett rikt innehåll av kolhydrater i splintveden, speciellt i vinteravverkat timmer där furusplint normalt har högre näringsinnehåll än gransplint. Risken för mögelangrepp på råspont är stor om det omgivande klimatet är gynnsamt för mögeltillväxt - ett tilltagande problem i och med ett allt fuktigare och varmare klimat. Hög luftfuktighet i kombination med näring som anrikats mot virkesytorna under forcerad virkestorkning kan snabbt leda till missprydande mögelangrepp på råspont som används i t.ex. underspikning av takfot, takluckors insida i ouppvärmda vindar i småhus, väggar i carport mm. Tidigare studier har visat att det är fullt möjligt att styra näringsvandringen i till en utvald sida av brädorna under torkningsprocessen genom dubbelläggning av brädor och att därefter hyvla bort dessa ytor. I praktiken är detta dock svårt att industrialisera då dubbelläggning av brädor vid sågverken är slumpvis vad gäller vilka sidor som läggs ihop i kombination med att brädorna vanligen har olika längder.Numera bearbetas oftast alla ytor av råspont jämfört med tidigare där begreppet ”rå” innebar att en flatsida lämnades obearbetad. Denna flatsida profilhyvlas med ett finprofilerat vågformat rillstål på märgsidan dvs. den brädsida som inte har vankant. Projektets syfte har varit att undersöka ifall det rilldjup som idag används är tillräckligt för att avlägsna den näringsanrikade veden för att undvika mögelpåväxt i långtidsanvändning. I studien har torkade, dubbellagda 22x100 mm furu och gran brädor som hyvlats med ett hyveldjup mellan 0 – 1,9 mm, jämförts i ett forcerat, korttids mögeltest. Resultaten av detta mögeltest med mögelarterna Penicillium sp. Paecilomyces sp. och Rhyzopus sp., som använts vid indirekt kontaminering av försökmaterialet visar följande•En tydlig trend kan ses för furu med avtagande mögelgrad vid ökande hyveldjup. För att ytorna ska klassas som bra-acceptabla i praktiskt bruk bör inte mögelgraden överstiga mögelgrad 2. Enligt resultat i denna studie bör därför hyveldjupet för furu vara minst 1,5 mm. •För gran är resultaten inte lika entydiga men även här verkar ett hyveldjup på minst 1,5 mm vara lämpligt. Träslagens mögelbenägenhet är vid detta hyveldjup ungefär likvärdig. •Om hyveldjupet är mindre än 1,5 mm är furu betydligt mer mögelbenägen än gran och risken stor att splinten angrips av mögel. •Vid rillhyvling bör därför rillans ”toppar” ligga 1,5 mm in i virket.Godkänd; 2016; 20160524 (marseh)</p