Species richness and functional attributes of fish assemblages across a large-scale salinity gradient in shallow coastal areas

Coastal ecosystems are biologically productive, and their diversity underlies various ecosystem services to humans. However, large-scale species richness (SR) and its regulating factors remain uncertain for many organism groups, owing not least to the fact that observed SR (SRobs) depends on sample size and inventory completeness (IC). We estimated changes in SR across a natural geographical gradient using statistical rarefaction and extrapolation methods, based on a large fish species incidence dataset compiled for shallow coastal areas (<30 m depth) from Swedish fish survey databases. The data covered a ca. 1300 km north-south distance and a 12-fold salinity gradient along sub-basins of the Baltic Sea plus the Skagerrak and, depending on the sub-basin, 4 to 47 years of samplings during 1975-2021. Total fish SRobs was 144, and the observed fish species were of 74 % marine and 26 % freshwater origin. In the 10 sub-basins with sufficient data for further analysis, IC ranged from 77 % to 98 %, implying that ca. 2 %-23 % of likely existing fish species had remained undetected. Sample coverage exceeded 98.5 %, suggesting that undetected species represented <1.5 % of incidences across the sub-basins, i.e. highly rare species. To compare sub-basins, we calculated standardized SR (SRstd) and estimated SR (SRest). Sub-basin-specific SRest varied between 35 +/- 7 (SE) and 109 +/- 6 fish species, being ca. 3 times higher in the most saline (salinity 29-32) compared to the least saline sub-basins (salinity < 3). Analysis of functional attributes showed that differences with decreasing salinity particularly reflected a decreasing SR of benthic and demersal fish, of piscivores and invertivores, and of marine migratory species. We conclude that, if climate change continues causing an upper-layer freshening of the Baltic Sea, this may influence the SR, community composition and functional characteristics of fish, which in turn may affect ecosystem processes such as benthic-pelagic coupling and connectivity between coastal and open-sea areas

Havsbaserad vindkraft i samexistens med fiske, vattenbruk och naturvård? : en inledande kunskapssammanställning

Havsbaserad vindkraft är en viktig komponent i omställningen till förnybar energi för att bemöta den globala klimatkrisen. För att bättre förstå förutsättningarna för utbyggnad av havsbaserad vindkraft behövs kunskap om möjligheter, hinder och åtgärder för samexistens mellan vindkraft och andra behov till havs. Den här rapporten presenterar resultat från en litteraturanalys för att belysa nuvarande kunskapsläge om samexistens mellan havsbaserad vindkraft och yrkesfiske, vattenbruk respektive naturvård. Angående samexistens med yrkesfiske är huvudsakliga möjligheter som diskuteras i litteraturen att utforma fiskeredskap och -metoder som är kompatibla med vindparker, och designa vindparker så att det kan finnas förutsättningar för att även utöva fiske. Huvudsakliga potentiella hinder som diskuteras i litteraturen är låg acceptans för havsbaserad vindkraft inom fiskesektorn som kan försvåra möjligheter till utvecklingsprojekt, och säkerhetsaspekter, som risk för olyckor, skada på vindparkens installationer, samt skada eller förlust av fiskeredskap, och även tillhörande osäkerheter kring försäkringsaspekter. Åtgärder som undersöks enligt litteraturen inkluderar dels förebyggande åtgärder, som noggrant samarbete med aktörer och intressegrupper vid platsval, lokala eller regionala samrådforum, och styrning på högre politisk nivå, dels strategiska åtgärder, som satsningar på utveckling av teknik som medför minskad risk för skada, utveckling av fiskeredskap som kan användas i vindparker och småskaliga pilotprojekt kring god praxis för fiskevänliga vindparker. Bland planeringsmässiga åtgärder betonas framförallt proaktiv havsplanering. Angående samexistens med vattenbruk diskuteras i litteraturen framförallt fördelar med att kombinera vattenbruk med vindparker, som kan leda till mer effektiv platsanvändning och ökade möjligheter för att etablera vattenbruk längre bort från kusten. Som hinder diskuteras främst att utvecklingen av sådan fleranvändning fortfarande är i ett tidigt skede och inte kommersiellt gångbar, så att det fortfarande behövs kunskapsutveckling i form av pilotstudier, teknikutveckling, risk- och konfliktanalyser, men även att lagstiftningen idag kan vara försvårande för samexistens. Centrala åtgärder som diskuteras i litteraturen är till exempel att stimulera forskning, innovation och utveckling, inkludera fleranvändning i havsplaneringen och utveckla ett gemensamt ramverk för aktörer inom fleranvändning inklusive ett tydligt regelverk för förvaltning, tillståndsprocesser och övervakning av verksamheterna. Angående samexistens med naturvård fokuserar rapporten på olika aspekter kring om, och i så fall hur, havsbaserad vindkraft kan vara förenlig med naturvårdens syften. Möjligheter för samexistens mellan vindparker och lagstadgade skyddade områden är svåra att fastställa på en generell nivå, då det beror på om vindparken medför en risk för det skyddade områdets målsättning eller inte. Förutsättningarna påverkas även hurdana förflyttningseffekter som skulle kunna uppstå inom fiske och andra marina användningar, och vilka miljöeffekter dessa kan leda till. Bland sätt på vilka havsbaserade vindparker skulle kunna gynna naturvården, på en mer generell nivå, belyser litteraturen till exempel att 1) artificiella reveffekter kan främja vissa arter, vilket skulle vara gynnsamt om det stärker hotade eller sårbara arter, eller arter som fyller en önskad funktion i ekosystemet, som filtrering eller bioreglering, och 2) indirekta skyddseffekter kan uppstå om fiske utesluts helt eller delvis i parken, och ge möjlighet till återhämtning för arter som dör i fisket, samt havsbottnar (om området tidigare har påverkats av bottentrålning). Litteraturen, och olika pågående pilotprojekt, belyser även möjligheter att integrera naturinkluderande designer i vindparkernas utformning, till exempel hur vindkraftverkens fundament och erosionsskydd skulle kunna utformas för att främja vissa, önskade arter. Bland potentiella hinder identifieras till exempel risken att en samlokalisering med skyddade områden skulle innebära ömsesidiga kompromisslösningar, så att nätverket av skyddade områden blir suboptimalt. Litteraturen diskuterar även en risk att reveffekter vid vindkraftverken kan motverka syftet med det skyddade området, till exempel att oönskade arter gynnas eller att den nya artificiella livsmiljön skadar naturligt förekommande livsmiljöer, samt osäkerheter kring hur fiskemönster kommer att utvecklas i området och dess närhet, inklusive förflyttningseffekter. Möjligheten att integrera naturbaserade lösningar, till exempel att utforma vindkraftverkens fundament så att de kan främja vissa arter, diskuteras allt mer. En farhåga som lyfts i detta sammanhang är att den forskningsbaserade utvecklingen går långsamt framåt, då det fortfarande finns osäkerheter kring ekologisk effektivitet, effektstorlek eller möjliga risker med sådana lösningar. Möjliga åtgärder som diskuteras i litteraturen för att stärka naturvården är till exempel att strategiskt använda havsplaneringen för att lokalisera områden för vindkraft på ett sätt som kan gynna sådana arter och livsmiljöer som behöver stärkas eller rehabiliteras från fysisk påverkan, samt att testa och vidareutveckla naturbaserade lösningar. En övergripande aspekt som lyfts i litteraturen är vikten av tillräcklig och kontinuerlig kommunikation, och av riktade insatser för att öka förutsättningarna för samexistens och acceptans. Exempel är att stärka möjligheter till engagemang från olika aktörer, konsultera en bredd av sektorer och intressegrupper, säkerställa information till allmänheten, samt att påbörja samråd tidigt i processen och på ett sätt så att det blir tydligt vilken typ av inflytande som är möjlig i vilket skede. Stimulering av forskning och innovation, transparenta och strukturerade processer för havsplanering, kunskapsutbyte mellan länder samt offentlig tillgång till data är andra centrala insatser som betonas

Securing sustainable access to aquatic foods

Global nutrition needs are increasing and aquatic foods have recently been identified as crucial in addressing many of the world’s urgent challenges, including hunger and malnutrition. This synthesis highlights the importance of aquatic foods as a source of protein, micronutrients and income, its potential to meet increasing food demands, as well as the challenges in aquatic food production and harvesting.Most importantly, it provides an overview of management initiatives and innovative solutions for secured sustainable access to aquatic foods in the future. Aquatic foods provide micronutrient-rich foods for 3.3 billion people and support the livelihoods of more than 800 million people. Small-scale fisheries, in particular, play a key role in supporting the diversity and nutritional benefits of aquatic foods. However, the capture and production of aquatic foods is not always sustainable, and access to these foods may be unequal. At the water-land nexus, new ways of producing aquatic foods hold the potential to reduce the climate footprint in the food system.The governance of, and investment in, aquatic food systems needs to aim to preserve, support and improve aquatic species diversity and to improve access to this highly nutritious food. These efforts need to include multiple stakeholders, such as fishers, community agencies, policy makers and researchers, and be firmly established in both the latest research and in a local/regional context - ecologically and socially. By incorporating different aspects of aquatic foods, this synthesis aims to inspire and inform the reader about the importance of these systems, and means for a sustainable way forward

Ekonomisk analys av nyttjandet av Sveriges hav åren 2014–2020

Havet är inte bara viktigt för de organismer som lever i eller av det, utan står även för betydande ekonomiska värden. I denna rapport beskrivs Statistikmyndigheten SCB:s ekonomiska statistik från 2014–2020 för svenska näringar som är beroende av havet. Här beskrivs även värdet av nyttor kopplade till rekreation vid kusten, samt fiske. Dessutom beskrivs det totala ekonomiska värdet under förutsättning att God Miljöstatus skulle nås år 2040 i svenska vatten. Nettoomsättningen inom den maritima sektorn har ökade under sjuårsperioden 2014–2020. Det årliga genomsnittet av nettoomsättningen av de marina näringarna var 106 miljarder kronor, förädlingsvärdet 31 miljarder kronor och exporten 12 miljarder kronor. Nettoomsättningen av de maritima näringarna motsvarade cirka 2,1 procent, förädlingsvärdet cirka 0,6 procent, och exporten cirka 0,3 procent av Sveriges bruttonationalprodukt 2019 och 2020. I genomsnitt utgjorde transportsegmentet den största andelen av de maritima näringarna både avseende den totala nettoomsättningen och förädlingsvärdet, medan exporten dominerades av segmentet ”teknik och produktion”. Antal gästnätter i besöksanläggningar i kustområdet i hela riket ökade under sjuårsperioden 2014–2020. Störst antal gästnätter rapporterades från Egentliga Östersjön. Det kommersiella fisket ökade i landningsvärde 2014–2020, men antalet anställda i branschen minskade. Under samma period har det inte skett mer fritidsfiske, men kostnaderna har ökat. Betalningsviljan för att uppnå God Miljöstatus i svenska vatten har i tidigare studier skattats till 8,2 miljarder kronor. Medianvärdet för betalningsvilja var 500 kr per person och år, och medelvärdet var 1 075 kr per person och år

Kan havsbaserad vindkraft påverka vandrande lax?

· Bedömningen baseras på litteratur om laxens biologi och om påverkansfaktorer från havsbaserad vindkraft. Det finns i dagsläget inga vindparker där det förekommer lax i svenska hav så att man kan studera faktiska effekter, och inte heller några undersökningar från vindparker i andra länder. · Enligt nuvarande kunskapsläge bedöms risken som låg att vandrande lax påverkas negativt, om vindparker anläggs med bottenfasta fundament med ett långt avstånd mellan tornen och lokaliseras i utsjön på ett inte alltför grunt vattendjup (mer än cirka 30 meter). · Risken för negativ påverkan på vandrande lax bedöms som låg även vid användning av flytande fundament, men osäkerheten är något högre. De kablar som transporterar el från flytande fundament kommer att ligga i vattenmassan och skulle komma närmare laxen än vid användning av bottenfasta fundament. Det magnetiska fältet från kablarna har dock en mycket begränsad spridning, i storleksordningen högst enstaka meter. · Även om risken bedöms som låg så är det viktigt med uppföljande studier i och omkring de vindparker som anläggs, med fokus på att klarlägga laxens beteende vid anläggningarna. Om flera vindparker byggs är en samordnad övervakning viktig för att kunna följa eventuella kumulativa effekter. Syftet med undersökningarna skulle vara att klarlägga kunskapsläget och ge möjlighet att identifiera behov av anpassningar för att lindra eventuella oförutsedda negativa effekter på större rumslig skala, till exempel vandringsmönster

telemonitoring for chronic heart failure: narrative review of the 20-Year journey from concept to standard care in germany

Background: Chronic heart failure (CHF) is amajorcauseof morbidity and mortality worldwide, placing a significant burden on health care systems. The concept of telemedicine for CHF was first introduced in the late 1990s, and since 2010, studies have demonstrated its potential to improve patient outcomes and reduce health care costs. Over the following decade, technological advancements and changes in health care policy led to the development of more sophisticated telemedicine solutions for CHF, including remote patient management through invasive or noninvasive telemonitoring devices, mobile apps, and virtual consultations. Years of public funding in Germany have generated evidence that remote patient management improves outcomes for patients with CHF, such as quality of life, and reduces hospital admissions. Based on these data, the Federal Joint Committee (Gemeinsamer Bundesausschuss; G-BA) decided, independently of the current European Society of Cardiology recommendations, to incorporate telemedicine as a standard digital intervention for high-risk patients with reduced left ventricular ejection fraction in Germany in 2020. Objective: This review aims to illustratethejourney from the initial concept through pioneering studies that led to telemedicine's integration into standard care, and to share current experiences that have positioned Germany as a leader in cardiovascular telemedicine. Methods: We review and discuss existing literature and evidence on the development and implementation of telemonitoring for CHF in Germany over the past 20 years. Relevant studies, reports, and guidelines were identified through a comprehensive search of electronic databases, including PubMed, Google Scholar, and specialized journals focused on CHF telemonitoring. Results: Pioneering studies, such as the TIM-HF2 (Telemedical Interventional Management in Heart Failure II) and IN-TIME (Influence of Home Monitoring on Mortality and Morbidity in Heart Failure Patients with Impaired Left Ventricular Function) trials, demonstrated the effectiveness of remote patient management applications for patients with CHF in Germany and their applicability to current practices involving both invasive and noninvasive methods. Collaborations between researchers and technology developers overcame barriers, leading to sustainable improvements in patient care. Ongoing research on artificial intelligence applications for prioritizing and interpreting individual health data will continue to transform digital health care. Conclusions: The establishment of telemedical care for patients with HF across Europe is likely to benefit from experiences in Germany, where significant improvements have been achieved in the care of patients with HF

Less loop diuretic use in patients on sacubitril/valsartan undergoing remote pulmonary artery pressure monitoring

Aims Control of pulmonary pressures monitored remotely reduced heart failure hospitalizations mainly by lowering filling pressures through the use of loop diuretics. Sacubitril/valsartan improves heart failure outcomes and increases the kidney sensitivity for diuretics. We explored whether sacubitril/valsartan is associated with less utilization of loop diuretics in patients guided with haemodynamic monitoring in the CardioMEMS European Monitoring Study for Heart Failure (MEMS-HF). Methods and results The MEMS-HF population (n = 239) was separated by the use of sacubitril/valsartan (n = 68) or no use of it (n = 164). Utilization of diuretics and their doses was prespecified in the protocol and was monitored in both groups. Multivariable regression, ANCOVA, and a generalized linear model were used to fit baseline covariates with furosemide equivalents and changes for 12 months. MEMS-HF participants (n = 239) were grouped in sacubitril/valsartan users [n = 68, 64 ± 11 years, left ventricular ejection fraction (LVEF) 25 ± 9%, cardiac index (CI) 1.89 ± 0.4 L/min/m2] vs. non-users (n = 164, 70 ± 10 years, LVEF 36 ± 16%, CI 2.11 ± 0.58 L/min/m2, P = 0.0002, P < 0.0001, and P = 0.0015, respectively). In contrast, mean pulmonary artery pressure (PAP) values were comparable between groups (29 ± 11 vs. 31 ± 11 mmHg, P = 0.127). Utilization of loop diuretics was lower in patients taking sacubitril/valsartan compared with those without (P = 0.01). Significant predictor of loop diuretic use was a history of renal failure (P = 0.005) but not age (P = 0.091). After subjects were stratified by sacubitril/valsartan or other diuretic use, PAP was nominally, but not significantly lower in sacubitril/valsartan-treated patients (baseline: P = 0.52; 6 months: P = 0.07; 12 months: P = 0.53), while there was no difference in outcome or PAP changes. This difference was observed despite lower CI (P = 0.0015). Comparable changes were not observed for other non-loop diuretics (P = 0.21). Conclusions In patients whose treatment was guided by remote PAP monitoring, concomitant use of sacubitril/valsartan was associated with reduced utilization of loop diuretics, which could potentially be relevant for outcomes