Somatotrophic and corticotrophic function outcome after transesphenoidal surgery in patients with sellar tumors and pre-operative endocrine deficits

Sixteen patients with sellar tumors that were treated surgically and who had pre-operative somatotrophic and corticotrophic function deficits were submitted to pre- and early post-operative insulin tolerance tests (ITTs). Seven patients had non-functioning adenomas, 5 had prolactinomas, 3 had craniopharyngioma and 1 had cordoma of the clivus. All patients had macro-tumors and none received radiotherapy within the studied period. Seven patients had GH, 4 had Cortisol and 5 had both GH/cortisol function pre-operative deficit. Five patients with isolated GH, 4 with isolated Cortisol and 3 with both GH/cortisol deficiencies showed a postoperative functional recovery. New Cortisol secretion deficits were observed in 2 patients postoperatively and both required long-term steroid replacement. These data suggest that preoperative endocrine deficits may be reversible after surgical decompression of the sellar region and that new endocrine deficits are rarely seen after surgery. All such patients should be tested postoperatively from an endocrinological point of view to reevaluate the need for replacement therapies.Dezesseis pacientes com tumores da região selar que foram tratados cirurgicamente e que possuíam deficits funcionais dos eixos somatotrófico ou corticotrófico foram submetidos a teste de tolerância à insulina pré- e pós-operatoriamente. Sete pacientes possuíam adenomas não-funcionantes, 5 possuíam prolactinomas, 3 craniofaringiomas e 1 possuía cordoma de clivus. Todos os pacientes possuíam macrotumores e nenhum deles foi submetido a radioterapia durante o período do estudo. Sete pacientes possuíam deficiência isolada do setor somatotrófico, 4 isolada do setor corticotrófico e 5 possuíam deficiência de ambos os setores. Cinco pacientes com deficiência isolada do setor somatotrófico, 4 com deficit isolado do setor corticotrófico e 3 com deficiência nos dois setores obtiveram melhora funcional pós-operatoriamente. Novos deficits do setor corticotrófico ocorreram em 2 pacientes, que necessitaram reposição de esteróides por longo prazo. Estes dados sugerem que deficits endócrinos pré-operatórios podem ser revertidos pela descompressão cirúrgica da região selar e que novos deficits causados pela cirurgia são raros. Estes pacientes devem ser retestados pós-operatoriamente do ponto de vista endócrino para se determinar a necessidade de terapia de reposição hormonal

Architectural Paint Research and the Archaeology of Buildings

Architectural Paint Research (APR) is the archaeological study of interior and exterior applied decoration. Over time, applied layers of paint and other decorative finishes build-up on the surface of a built structure, encapsulating microscopic deposits of material evidence. This evidence can be used to inform the phase dating of a structure, or illuminate the historic function of a space. It can challenge preconceived ideas of how specific areas were decorated, and track the changes in aesthetics over time. It can identify when architects’ ideologies have been balanced by practical considerations. It can provide an insight into the intangible and ephemeral atmosphere that decoration gives to a room. Finally, it can examine the dirt trapped between layers of decoration and thus categorize the physical environmental conditions that surrounded a building at varying points in its history. Although used in the commercial heritage and conservation sectors, Architectural Paint Research is almost completely unknown to building archaeologists. This article aims to introduce APR to a new audience, and argues that is an invaluable tool in the archaeological interpretation of buildings

Att utveckla den högre utbildningen - testamente efter Rådet för högre utbildning

Det primära syftet med rapporten är att granska de utvecklingsprojekt som finansierats av Rådet för högre utbildning under perioden 1999 till 2004. Då rådet nu upphör som självständig myndighet, sammanfattas också en del av resultaten av tidigare utvärderingar av projektverksamheten. Avsikten med detta är att ge ett bredare underlag för diskussion av den framtida utvecklingen av arbetsformerna i den högre utbildningen. Under perioden 1999 till 2004 har 78 projekt erhållit finansiering. Det totala stödet uppgår till knappt 57 miljoner kronor. Konkurrensen om medel har varit mycket hård, och utdelningsprocenten ligger genomsnittligt under tio procent. Detta pekar på att intresset bland högskolans lärare för att bedriva utvecklingsarbete är stort. Tyngdpunkten i rapporten ligger på de 42 projekt som avrapporterats medan pågående projekt beskrivs mer översiktligt. Sammanlagt 25 lärosäten har beviljats medel under den aktuella perioden. Linköpings universitet har med god marginal varit mest framgångsrikt och erhållit finansiering av 13 olika aktiviteter. De stora universiteten dominerar som anslagsmottagare. Nästan 60 procent av beviljade projekt har gått till universiteten i Linköping, Göteborg, Lund, Umeå, Uppsala och till Kungliga Tekniska högskolan. Mest framgångsrik högskola är Borås som fått fyra projekt finansierade under den aktuella perioden. Projekten spänner över många olika områden och akademiska fält men kan ändå sammanfattas i ett antal teman. Ett av dessa rör vad man kan kalla lärandets organisering och kunskapskvalitet. Här finns en rad projekt som på olika sätt försöker utveckla lärformer som betonar förståelse och kvalitet i lärandet. Ytterligare teman som återkommer i projektportföljen gäller: a) examination och utveckling av examinationsformer som uppfattas som relevanta och produktiva, b) användning av informationsteknik för olika ändamål, c) specifika pedagogiska metoder (portfoliometodik, problembaserat lärande, laborativa arbetssätt med flera). Under senare år har också, genom rådets initiativ, frågan om studenters medverkan i utvecklingsarbeten kommit upp på agendan. Inom vissa områden, exempelvis vad rör användning av informationsteknik för simulering och uppbyggnaden av undervisningsrelevanta databaser, har projekten haft pionjärkaraktär. En sammanfattning ger vid handen att den bedrivna projektverksamheten under perioden utan tvekan berikat den svenska högskolan. Svårigheterna ligger i att åstadkomma uthålliga verksamheter och att sprida erfarenheterna till andra högskolor. Denna svårighet har påpekats i nästan samtliga tidigare utvärderingar. Det bör också tillfogas att avrapporteringen av projekten är av mycket skiftande kvalitet. Rådet har varit angeläget att utveckla sin verksamhet. Genom ett flertal utvärderingar har man sökt skaffa kunskap om effekterna av de finansierade projekten och av de egna strategierna. Man har också tagit intryck av de utvärderingar som genomförts och försökt korrigera de problem som påpekats. Man har försökt förtydliga sina bedömningar och förbättra dialogen med sökande. Under de senaste åren har man tagit intryck av den kritik som förts fram av utvärderare mot alltför solitära och isolerade projekt genom att inleda en satsning på nätverksbyggande inom ett antal specifika områden. Enligt vår uppfattning besitter rådet, dess ledamöter och projektansvariga en mycket stor erfarenhet av villkoren för utvecklingsarbete i den svenska högskolan, och dessa bör tas till vara för framtiden. Rådet har varit en liten myndighet som arbetat med en bottomup -strategi, det vill säga man har i huvudsak varit reaktiv. Rådet har haft alltför små resurser för att självt driva sin verksamhet på tematisk nivå. Mot bakgrund av detta har medelsutlysningarna tenderat att bli alltför allmänna och utan klar tematisk styrning. Ett problem är också samspelet med de olika högskolorna och med deras pedagogiska utvecklingsenheter. Avslutningsvis konstateras att de motiv som ursprungligen fanns för att inrätta en central myndighet med ansvar för utvecklingsarbete inom högskolan ter sig än mer giltiga idag. Högskolan har expanderat på ett tämligen dramatiskt sätt under de senaste decennierna och kommit att omfatta en allt större del av befolkningen. Heterogeniteten i de studerandes bakgrunder blir allt större och kunskapsutvecklingen ställer allt större krav på undervisningen. Förändringstrycket från omvärlden framgår också genom olika reformer och beslut, och den pågående Bolognaprocessen kan ses som ett exempel på detta. Många av de projekt som genomförts kan ses som universitetslärares försök att hantera ett centralt dilemma för högskolan: Hur tillfredsställer vi de krav på yrkesrelevanta och generella färdigheter som kommer från samhälle, studenter och arbetsgivare, samtidigt som vi försöker bibehålla de kvaliteter i lärande som utmärker traditionell akademisk fördjupning? Rapporten konkluderar med att konstatera att de utmaningar som högre utbildning står inför inte på ett framgångsrikt sätt kan hanteras av enskilda lärosäten. Det krävs samverkan och en central instans som finansierar kvalificerat utvecklingsarbete, bidrar till kunskapsspridning och som skapar intresse och gynnsamma villkor för en fruktbar diskussion om hur vi utvecklar lärandet i högskolan

Färgundersökning av väggmålningar i Blomsterrummet, Wilkesbacka, Dalarna : dokumentation av gästkollegeprojekt

Färgflagor från blomsterrummet på bergsmansgården Wilkesbacka i Dalarna undersöktes i Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium i syfte att utröna åldern på dekorationsmåleriet. Undersökningarna utfördes med mikroskopi och svepelektronmikroskopi (SEM) samt grundämnesanalys med energidispersiv röntgenspektroskopi (EDS). Resultaten visade att blomstermåleriet består både av oorganiska pigment samt organiska färgämnen. Mikroskopi och grundämnesanalys kunde indikera vilka några av dessa pigment var, men vidare analyser av misstänkta organiska färgämnen krävs för en säker identifiering. Grunderingen kunde visas bestå av ett äldre lager krita med senare tillägg/retusch innehållande zink och titan som kom i användning först runt mitten av 1800-talet (zinkvitt) och 1900-talet (titanvitt). Övriga identifierade pigment har funnits under den tid som blomsterdekorationerna sägs ha tillkommit, men användes även efter det. Det rör sig om kopparhaltiga blå och gröna pigment, cinnober (röd) samt bruna och svarta jordpigment

Färgundersökning av väggmålningar i Blomsterrummet, Wilkesbacka, Dalarna : dokumentation av gästkollegeprojekt

Färgflagor från blomsterrummet på bergsmansgården Wilkesbacka i Dalarna undersöktes i Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium i syfte att utröna åldern på dekorationsmåleriet. Undersökningarna utfördes med mikroskopi och svepelektronmikroskopi (SEM) samt grundämnesanalys med energidispersiv röntgenspektroskopi (EDS). Resultaten visade att blomstermåleriet består både av oorganiska pigment samt organiska färgämnen. Mikroskopi och grundämnesanalys kunde indikera vilka några av dessa pigment var, men vidare analyser av misstänkta organiska färgämnen krävs för en säker identifiering. Grunderingen kunde visas bestå av ett äldre lager krita med senare tillägg/retusch innehållande zink och titan som kom i användning först runt mitten av 1800-talet (zinkvitt) och 1900-talet (titanvitt). Övriga identifierade pigment har funnits under den tid som blomsterdekorationerna sägs ha tillkommit, men användes även efter det. Det rör sig om kopparhaltiga blå och gröna pigment, cinnober (röd) samt bruna och svarta jordpigment

Färgundersökning av väggmålningar i Blomsterrummet, Wilkesbacka, Dalarna [Elektronisk resurs] : dokumentation av gästkollegeprojekt

Färgflagor från blomsterrummet på bergsmansgården Wilkesbacka i Dalarna undersöktes i Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium i syfte att utröna åldern på dekorationsmåleriet. Undersökningarna utfördes med mikroskopi och svepelektronmikroskopi (SEM) samt grundämnesanalys med energidispersiv röntgenspektroskopi (EDS).Resultaten visade att blomstermåleriet består både av oorganiska pigment samt organiska färgämnen. Mikroskopi och grundämnesanalys kunde indikera vilka några av dessa pigment var, men vidare analyser av misstänkta organiska färgämnen krävs för en säker identifiering. Grunderingen kunde visas bestå av ett äldre lager krita med senare tillägg/retusch innehållande zink och titan som kom i användning först runt mitten av 1800-talet (zinkvitt) och 1900-talet (titanvitt).Övriga identifierade pigment har funnits under den tid som blomsterdekorationerna sägs ha tillkommit, men användes även efter det. Det rör sig om kopparhaltiga blå och gröna pigment, cinnober (röd) samt bruna och svarta jordpigment.</p