Normal HC11 and ras-transformed mouse mammary cells are resistant to the antiproliferative effects of retinoic acid

Bakgrund Antalet arter på jorden har de senaste åren minskat radikalt och flera instanser, på både nationell och internationell nivå, har upprättat system för att skydda den biologiska mångfalden. Skolan och lärare har en skyldighet att stödja arbetet genom att undervisa om hållbar utveckling och FN:s globala mål där det femtonde målet rör just biologisk mångfald. Läroplanen för grundskolan i Sverige visar i det centrala innehållet att fältstudier ska genomföras, vilket utomhusundervisning kan vara ett svar på. Utomhusundervisning skapar förutsättningar för att eleverna ska få en ökad medvetenhet om biologisk mångfald och dess roll för en hållbar utveckling. Syfte Syftet med kunskapsöversikten är att analysera befintlig forskning om utomhusundervisningens betydelse för lärande om biologisk mångfald, specifikt gällande elever i åldrar motsvarande grundskolans F-6 samt lärare och lärarstudenter för att få en bredd i forskningsfältet. För att uppnå syftet analyseras artiklarna utifrån följande frågeställning: Vad kännetecknar forskning om utomhusundervisning för lärande om biologisk mångfald? Metod Kunskapsöversikten är en litteraturstudie innefattande elva vetenskapligt granskade artiklar, från år 2000 - 2018, alla med utomhusundervisning för lärande om biologisk mångfald i fokus. Under litteratursökningen användes sökord och urvalskriterier anpassade till studiens syfte. Vidare genomfördes en kartläggning av de elva utvalda artiklarna, där ett antal aspekter beskrevs i detalj vilket låg till grund för analysen av studierna. Resultat Kunskapsöversiktens kartläggning visar att utomhusundervisning för lärande om biologisk mångfald har positiva effekter på elever, lärare och lärarstudenter. Eleverna känner sig piggare, får ökad självkänsla och presterar bättre i skolan, medan lärare och lärarstudenter får ett högre självförtroende. Kartläggningen visar också att utomhusundervisning för lärande om biologisk mångfald kan öka förståelsen för hållbar utveckling. Men översikten visar även att lärare ser svårigheter med att bedriva utomhusundervisning: kunskaps-, tidsbrist samt osäkerhet

Sequential Dose-Dense Doxorubicin and Ifosfamide in Advanced Soft-Tissue Sarcoma Patients in an Out-Patient-Basis Schedule

Aims. This phase II study explored activity/safety of front-line dose-dense chemotherapy in high-grade STS (soft tissue sarcoma) patients and tested ezrin as prognostic factor. Patients and Methods. The protocol consisted of three cycles of doxorubicin (DOXO) 30 mg/m2 on days 1–3 every 2 weeks, followed by three cycles of ifosfamide (IFO) 2.5 g/m2 two hours a day on days 1–5 every 3 weeks, with GCSF support. Ezrin was assessed immunohistochemically. Results. Twenty patients, 13 metastatic and 7 locally advanced, were enrolled. Median age was 39 years (25–60). Median dose intensities were 42 mg/m2/week and 3.6 g/m2/week for DOXO and IFO, respectively. Grade 3/4 toxicities occurred in 18 patients. Response rate was 15% (3 of 20) by RECIST. Patients younger than 45 years with locally advanced disease and synovial histology presented longer survival. A trend towards longer survival was observed among ezrin-positive patients. Conclusions. This dose-dense schedule should not be routinely used due to its high frequency of toxic events; however, a sequential strategy with DOXO and IFO may benefit selected patients and should be further explored with lower doses. The role of ezrin as a prognostic marker should be confirmed in a larger group of patients

Normal HC11 and ras-transformed mouse mammary cells are resistant to the antiproliferative effects of retinoic acid

The objective of the present study was to determine the effects of retinoic acid on the growth of the mouse mammary cells HC11 and HC11ras, which are a model for in vitro breast cancer progression. The expression of the two classes (RARs and RXRs) of retinoic acid receptor mRNAs was determined by Northern blot analysis. Receptor functional integrity was determined by testing whether RAR ß mRNA could be induced by retinoic acid. The effects of a 72-h exposure to 50 µM 13-cis retinoic acid on HC11 and HC11ras cell proliferation and HC11 cell differentiation were investigated by flow cytometric cell cycle analysis, and by determination of ß-casein mRNA expression, respectively. The possibility that retinoic acid would induce the expression of the vitamin D receptor and synergize with vitamin D, a known inhibitor of HC11 cell growth, was also investigated. HC11 cells expressed higher mRNA levels of both RAR a and RAR g when compared to HC11ras cells. In contrast, RAR ß, as well as RXR a, ß and g expression was low in both HC11 and HC11ras cells. In addition, RAR ß mRNA was induced by retinoic acid treatment in both cells. In spite of these observations, no effects were seen on cell proliferation or differentiation upon exposure to retinoic acid. Neither vitamin D receptor induction nor synergy with vitamin D on growth inhibition was observed. We conclude that the RAR expression profile could be related to the transformed state in HC11ras cells and that the retinoic acid resistance observed merits further investigation

Vitamin D Receptor Polymorphisms and Prostate Cancer Risk in Brazilian Men

Vitamin D seems to be an important determinant of prostate cancer risk and inherited polymorphisms in the 3′untranslated region of the vitamin D receptor (VDR) gene have been associated with the risk and progression of prostate cancer in some populations. We therefore studied VDR gene polymorphisms, as detected by ApaI and TaqI restriction fragments, in multiethnic Brazilian men (165 patients and 200 controls) for association with prostate cancer risk and parameters of disease severity (serum PSA, Gleason score and tumor stage). No statistical correlations were found. The unique ethnical background of Brazilian subjects, characterized by an extensive racial mixture of European, African-American and Native American, might have blunted any ethnic-specific significance of VDR polymorphisms. Further investigations of the associations between VDR and other genetic or environmental factors are warranted. </jats:p